söndag 18 januari 2009

Vad vi lärt oss av kriminalfilmer

Kriminalare kan inte stå stilla. De går omkring i korridorer och talar i mobiltelefon eller har en lattemugg handen på sin promenad genom kontorslokalerna, medan ett antal underordnade plötsligt dyker upp, en efter en, i tur och ordning efter någon dunkel plan, med sina skvimpande kaffemuggar i händerna. De uppdykande (oftast kvinnor) gör sällskap ett slag och bidrar var och en med någon liten informationsbit, varefter de tappas bort på vägen.

Misstänkta personer kan inte stå stilla när de utfrågas på sin arbetsplats. De måste gå omkring och påta med det ena eller andra, medan de korthugget och fientligt svarar på frågorna. Misstänkta personer jobbar i allmänhet på bilskrotar eller skumma bilverkstäder.

När en kriminalinspektör kommer till en brottsplats frågar han/hon rutinmässigt tidigare anlända kolleger: Vad har vi? (från engelskans OK, what do we have?).

Kriminalare använder aldrig ordet tillvägagångssätt, de säger modus operandi, det höjer nämligen deras status och antyder att de har att göra med en särskilt förslagen brottsling.

Särskilt sluga kriminalare tar på sig solglasögon när de ska till att säga sina snillrika plattityder. Se själv: http://www.youtube.com/watch?v=_sarYH0z948

2 kommentarer:

Anonym sa...

Samt; Kvinnor som letar efter dna-spår på brottsplats behöver inte sätta upp sitt slängande, svängande långa hår.

Alla, verkligen alla finger-, fot- och handavtryck på brottsplatsen har sitt ursprung i själva brottshändelsen. Amerikaner måste städa som inga andra.

Anonym sa...

L80:
:)