En gatstump i Kugayama

Jag vet inte vad det är med den här bilden. Det har något särskilt. Är det för att det är så rent och prydligt? Smått och välordnat? Kanske för att den gör ett sådant intryck av etablerad harmoni?

Harmoni. Jag kände att jag nog skulle kunna bo här, fast jag var en gai-jin, en "utanförmänniska". Gå ut om morgnarna, säga ohayo gozaimasu till grannarna, sätta mig på förortståget, åka till jobbet. Bli en helt vanlig sarari-man, en "salary man", om omständigheterna var sådana. Det var nog just därför som jag tog bilden, tror jag.

Men det är kanske inte så för dig, käre bloggbesökare. Du kanske ser ett gytter av hus, en rensopad gatstump, en massa bråte intill husväggarna. Men just då var jag förälskad i Japan. Och det är jag väl fortfarande.

Jag var som Lafcadio Hearn, författaren och tidningsmannen som blev japanfrälst på 1890-talet, då Japan fortfarande var exotiskt och främmande. Han såg "Japanese daintiness” överallt: Ett utsökt lackskrin. En liten bur för syrsor, kirigirisu, köpt i en mushi-ya, insektsbutik, för att man skulle få lyckan av att höra syrsan spela hemma. Ett vackert omslagspapper på en fint inslagen present. Skuggorna på skjutdörrarna av rispapper, shoji. Sagorna och sägnerna, som yuki-onna, snökvinnan, till exempel. Kimono, håruppsättningar, artiga bugningar och kvinnors fniss bakom sina händer.

Men åter till bilden. Den visar en alldaglig återvändsgata i ett bostadsområde i Tokyo, nämligen Kugayama, ett område i förortsdistriket Suginami-ku. Husen, tätt sammanpackade med sina små lägenheter har, trots att de är så hopgyttrade, sin individuella karaktär.

Kvarterets hemmafruar (Japan har många sådana) har hängt ut familjens täcken till vädring och ställt ut blomkrukorna i rännstenen. Deras cyklar står uppställda intill husväggarna, redo för turen till snabbköpet.

Barnen, i sina skoluniformer och med sina otympliga skolväskor på ryggen, har gett sig iväg till skolan. Papporna har tagit pendeltåget, Keiō Inokashira-linjen, halvsovandes in till sina jobb i det myllrande ofantliga Tokyo.

Tokyo med förstäder har 35 miljoner invånare och är lite större än Skåne. Japans folkmängd är 127 miljoner på en yta mindre än Sveriges. Det är knappt så att man kan fatta det.