Jag står i badrummet och iakttar ett litet punktformat kryp, en medlem av ordningen Coleoptera, som spatserar på badrumsvågen. Jag följer den millimeterstora insektens spikraka väg över den blanka, vitlackerade ovansidan. Plötsligt stannar krypet, helt opåkallat, tvärvänder och traskar åt andra hållet, lika spikrakt målmedvetet som förut.
Varför beslöt krypet att vända om? Var det för att den blanka, vita ytan plötsligt föreföll så kal och ödslig? Att han, ett svart kryp på en vit yta, kände sig så utsatt? Drabbades han måhända plötsligt av en agorafobisk attack? Eller var det helt enkelt för att han insåg att det fanns mer matnyttigt att hämta i klinkerfogarna än på badrumsvågen? Som till exempel tvålrester och sånt.
Hur uppstår en tanke i någon av ett millimeterstort kryps tre hjärnlober? Är småkryp överhuvudtaget kapabla att tänka medvetna tankar?
Jag blev stående i mina funderingar, med tandborsten i handen. I folksagor berättas det om människor som kan förstå fåglalåt. Och det finns horse whisperers.
Men att läsa skalbaggstankar – forget it…
1 kommentar:
Haha, precis samma tankar har jag haft när jag stått och betraktat myrors till synes irrationella irranden.
Skicka en kommentar