Baske i mitt hjärta

I min barndom åkte jag ofta förbi Baskemölla. Jag brukade vara på sommarlov på Österlen och åkte buss till Simrishamn. Men jag har för mig att vägen inte gick så rak som på bilden, utan gjorde en liten knix vid möllan, kanske för att undvika att de roterande kvarnvingarna orsakade vägfarande något allvarligt blodvite. Kanske togs bilden innan knixen anlades.

Jag minns i alla fall telefonstolparna utefter Simrishamnsvägen, de som man kunde lägga örat intill för att höra vindens sus i trådarna, suset från Hanöbukten, vinden över strandängarna. En ständig orgelton - nnnnnng. Nu är stolparna borta, och min barndoms sus finns inte mer.

Men jag steg aldrig av vid ”Baske”. Och aldrig att jag såg hamnen. Eller strandängarna. Och finns det något kvar av möllan?

Jag borde nog ta en tur till Baske.