More Old Birds...

Jag skrev ju om Flygvapenmuseum i Linköping häromdagen. Här kommer lite mera. Museet nyinvigdes i juni i år och har verkligen blivit en succé efter den betydande ombyggnaden där det "kalla kriget" och den nedskjutna DC-3:an självklart står i fokus. Flygvapenmuseum har nu blivit ett modernt museum i internationell klass, nära dubbelt så stort som tidigare och proffsigt inrett. Väl värt ett besök!

På bilden ovan syns en Tp47 Catalina (sjöräddningsflygplan), ovanför den en S 31 Spitfire (fotospaningsversion av det berömda jaktplanet) och till vänster en Sovjetisk MiG-15 (jetjaktplan), i spännande ljussättning. Klicka för större bild!

Genomskuren modell av en svensk militär DC-3 (Flygvapnets beteckning Tp79) utrustad för signalspaning.

Den av sovjetiska MiG-15 nedskjutna DC-3:an på plats i en stor monter som ger en illusion av undervattensmiljön på fyndplatsen. Kusligt. Måste ses!!!

Ett jaktplan från 1940-talet: J 9 Seversky (amerikansk beteckning P-35). Det var det första ensitsiga jaktplanet i U.S. Army Air Corps, en helmetallkonstruktion med infällbart landningsställ och helt sluten cockpit. Flygvapenmuseums J 9, som är utrustad för fotospaning, är ett av tre bevarade exemplar i världen. De andra två finns i USA. Det ena av dessa, en f.d. svensk J 9, ska renoveras till luftvärdigt skick.

http://www.flygvapenmuseum.se/

Old Bird: Bataki

Och nu till något helt annat, som det brukar heta. Jag var på Flygvapenmuseum i Linköping och stannade till inför denna Tp82 Vickers Varsity. Jag identifierade den som ”Bataki”, baserad på F8 Barkarby från mitten av 50-talet till början av 70-talet som plattform för signalspaning.

Den ersatte den nedskjutna DC-3:an "Hugin" och dess kollega "Munin" och var den enda av sin typ i det svenska flygvapnet. Den har ett slags trubbig och kompakt appeal, som väcker ömhet, nästan, tycker jag (man kan faktiskt ha ömma känslor för ett flygplan!).

Nu är den i dåligt skick och borde nog restaureras, om möjligt. Kanske är det ännu inte för sent? Några frivilliga entusiaster och finansiärer?

Namnet "Bataki" fick den efter korpen i Nils Holgerssons underbara resa. "Bataki, korpen, älskade allt, som var hemlighetsfullt, allt, som gav anledning till grubbel och funderingar och satte tankarna i rörelse...".

De många svärdantennerna gav däremot upphov till öknamnet "Piggsvinet".

Vickers Varsity användes av Royal Air Force Training Command för utbildning av navigatörer och andra rear crew operators, t.ex. radaroperatörer, bombfällare och signalspanare, och lämpade sig därför utmärkt för sin roll i den svenska underrättelsetjänsten.

Tips: Den som vill flyga en Tp82 i Flygvapnets livery i Microsoft FS2002 eller FS2004 kan ladda ner den från: http://www.btinternet.com/~rick.piper/page_14.htm

Men du gör det på egen risk. Jag har inte kollat sajten ännu.

Sommarbild

I det lilla paret tofflor stod alldeles nyss en utomordentligt gullig 2,5-årig kvinnsperson och höll mig i handen. Hon var klädd i solhatt och baddräkt.

Apropå medier och kungligheter…

Jag kan undra vad min farfar, kabinettskammarherre hos Oscar II, skulle ha tyckt om dagens skvallerpress, TV och kvällstidningar och deras reportage om kungligheter?

Det kan man ju bara ana, men jag tror nog att han skulle ha höjt sitt högra ögonbryn åt en del rubriker…

"Daniel sopade mattan med kungen"

”Kungens kärlekskupp under middagen – stal showen med kärleksförklaringen till Silvia”

”Madeleine dansade häcken av alla”

”Nu är (danska kronprinsessan) Mary större än Tuborg”

Övre bilden: Kabinettskammarherre Oscar Holtermann

Nedre bilden: Oscar Holtermann, karikatyr av Torsten Schonberg i Söndags-Nisse Strix, 26 juli 1908. (Beskuren).

Jag måste erkänna...

…att jag saknar Förkväll.

I början tyckte jag att det var ett riktigt kackelprogram.

Men nu, när Förkväll har tagit sommarlov, saknar jag faktiskt Carolina Gynnings röst.

Hon var ju så intensiv. Och rolig!

Och dom andra tjejerna var också bra.

Gammal trotjänare

Jag tog en flygtur med gamla DC-3:an ”Daisy” från Bromma till Åland. Det är en fin upplevelse att flyga i sakta mak (240 km/tim) på låg höjd över skärgården med ett flygplan byggt 1943.

Till det trygga mullret från de två 1200 hk Twin Wasp-motorerna ser jag ut genom det låga rektangulära fönstret. Jag ser hur planet fogats samman. Jag ser raderna av kullriga nitar sträcka sig som pärlband kors och tvärs över motorkåpor och vingar. Så olikt dagens högteknologiska byggsätt med försänkt nitning, lim och kompositmaterial.

Från min plats ser jag in i cockpit, ser de analoga instrumenten, endast förstärkta med en GPS fastsatt i ögonhöjd. Ingen "glass cockpit" här, inga moderna digitala bildskärmar i färg.

Daisy är i stort sett—bortsett från inredningen—lik de DC-3:or som flög på den tid när det begav sig: när de släppte fallskärmstrupper under andra världskriget, när de landade och startade, timme efter timme, i luftbron 1948-49 med förnödenheter till det av Sovjet blockerade Västberlin, och när den svenska Tp79/DC-3:an på signalspaningsuppdrag över Östersjön 1952 sköts ned av en sovjetisk MIG 15. Samma karakteristiska motorljud, samma majestätiskt långsamma lunkande framåt i lufthavet, samma slitstarka "workhorse" som planet en gång konstruerats för att vara.

Jag rycks ur mina tankar när jag ser en Ålandsfärja stäva fram i soldiset bland öarna snett nedanför mig.

I Mariehamn förbereder personalen på restaurant F.R. von Knorring en god lunch på restaurantbåten i Östra hamnen. Om en liten stund är jag där.

Fixeringsbild

Det händer ibland när man långsamt vaknar ur en dröm att en bild dröjer sig kvar. Man kan studera den i flera sekunder medan man gradvis uppnår vaket tillstånd.

Ungefär såhär upplevde jag det drömda ansiktet som dröjde sig kvar på näthinnan -- eller var någonstans i hjärnan drömda personer nu dröjer sig kvar -- medan jag vaknade.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Dröm

På farfars tid...

Oscar Holtermann vid rodret, den roll han nog trivdes bäst med.

Min farfar, Oscar Holtermann (1859-1932), var ryttmästare, hovman, affärsman, seglare, amatörastronom, allmän pamp och godsägare. Han ägde Breviks gård på Värmdö tillsammans med sin hustru, Maud von Rosen. Den roll han tycks ha varit mest förtjust i var seglarens och motoryachtägarens. Och avståndet mellan Brevik och Sandhamn var ju rätt så kort.

Men han var ingen lantbrukare precis och hade inte gått på Alnarp. Där hans kunskaper inte räckte till lät han klokt nog befallningsman Litzén bestämma.

På Breviks gård körde man plogar, vältar, harvar och självbindare med hästar. Befallningsman tyckte nog att det var hög tid för modernare metoder i jordbruket, och tipsade farfar. Så en dag förkunnade farfar, myndigt och med hög röst (van att ge order som han var), att en s.k. traktator skulle införskaffas.

Hästar förstod han sig på, och segling, men jordbrukets mekanisering var inte farfars bag.

Breviks gård ca 1929: Körning med hästanspänd självbindare, innan ”traktatorns” införande.

Bamboo houses

Lyssnar just nu till Bamboo Houses från 1982 med Ryuichi Sakamoto och David Sylvian. Välkommen att höra du också! J

Text:
僕が大好きだった建物たち
もうほとんど残っていない
小さくて痩せ細った子供たちが歌っている竹の歌が聞こえる
それでも人々の生活は続いている

Översättning (SH):

Husen som jag älskat så mycket

Står knappt upprätt längre

Jag kan höra bambusånger från små magra barn

Men ändå — livet fortsätter

http://www.youtube.com/watch?v=D4fBi3ODBlk&feature=related

Man skulle ha...

Man skulle ha ett par klaviaturer, en ljudstudio, ett mixerbord och datorutrustning… och digital percussion … och … allt möjligt … att amusera sig med. Utan krav på att det skulle löna sig. Sen skulle man helst kunna spela också… Så att det lät nåt... :-)

http://www.youtube.com/user/DX5