De här två bilderna har jag valt ut ur en video på Youtube. Jag väntade tills att det rätta ögonblicket infann sig och sen frös jag bilderna. Inget märkvärdigt med det, men jag intresserar mig för uttrycksfulla bilder och tycker att just de här frusna ögonblicken passar bra på min blogg för att presentera två utsnitt ur ett mästerverk. Det är ur Jean-Baptiste Lullys och Molières comédie-ballet ”Le Bourgeois gentilhomme” (Borgaren som adelsman).
Baletten är rasande fin ur alla väsentliga synpunkter: musiken (framförd av Le Poème Harmonique på historiska instrument), den tokroliga koreografin, de färgmässigt välavstämda kostymerna, scenografin och ljussättningen. Man bara lutar sig tillbaka och njuter.
Verket kom ursprungligen till som en direkt följd av en kunglig blamage. Ludvig XIV hade tagit emot vad han trodde var den turkiske ambassadören med överdådig lyx och ståt. Själv hade han klätt sig i guldbrokad översållad med diamanter för att göra ett oförglömligt intryck. Tyvärr visade det sig sedan att det inte var ambassadören utan bara en lägre tjänsteman ur sultanens uppvaktning, utsänd för att förbereda det egentliga mötet. Pinsamt! Solkonungen gör sig till för en utländsk lakej!
Nu gällde det att rädda den konungsliga äran och kunna skratta åt det snöpliga misstaget. Därför uppdrog kungen åt Moliére och kompositören Lully att sätta upp en balett där man kunde på ett harmlöst sätt göra sig lustig över det turkiska utan att orsaka utrikespolitiska förvecklingar eller direkt beröra den inträffade kungliga fadäsen. Kungen ville nog gärna få den tråkiga historien ”out of his system.”
Le Bourgeois Gentilhomme hade urpremiär 14 oktober 1670 på slottet Chambord. Stycket handlar om monsieur Jourdain (spelad av Molière själv) som är en pompös borgare som vill klättra på samhällsstegen. Han tar lektioner i dans, filosofi och fäktning, beställer dyra kläder, kurtiserar en markisinna och insisterar på att hans dotter Lucile skall gifta sig med en adelsman. Men hon är förälskad i den alltför vanlige Cléonte och det kan inte hennes far tåla.
Den listige Cléonte har dock en plan: han klär ut sig till förnäm turk och lurar i den korkade Jourdain att han är son till den turkiske Sultanen. Som sådan friar han till Lucile och lovar att utnämna Jourdain till ”Mamamouchi” i en högtidlig ceremoni i närvaro av Stormuftin (på urpremiären spelad av Lully) varefter Jourdin ska underteckna äktenskapspapperen. Den "turkiska" ceremonin dansas med yviga gester, krumsprång och livlig mimik -- och Jourdain, som tänker på sin kommande upphöjelse till turkisk adelsman, deltar med lika delar ängslan och förtjusning.
Baletten är rasande fin ur alla väsentliga synpunkter: musiken (framförd av Le Poème Harmonique på historiska instrument), den tokroliga koreografin, de färgmässigt välavstämda kostymerna, scenografin och ljussättningen. Man bara lutar sig tillbaka och njuter.
Verket kom ursprungligen till som en direkt följd av en kunglig blamage. Ludvig XIV hade tagit emot vad han trodde var den turkiske ambassadören med överdådig lyx och ståt. Själv hade han klätt sig i guldbrokad översållad med diamanter för att göra ett oförglömligt intryck. Tyvärr visade det sig sedan att det inte var ambassadören utan bara en lägre tjänsteman ur sultanens uppvaktning, utsänd för att förbereda det egentliga mötet. Pinsamt! Solkonungen gör sig till för en utländsk lakej!
Nu gällde det att rädda den konungsliga äran och kunna skratta åt det snöpliga misstaget. Därför uppdrog kungen åt Moliére och kompositören Lully att sätta upp en balett där man kunde på ett harmlöst sätt göra sig lustig över det turkiska utan att orsaka utrikespolitiska förvecklingar eller direkt beröra den inträffade kungliga fadäsen. Kungen ville nog gärna få den tråkiga historien ”out of his system.”
Le Bourgeois Gentilhomme hade urpremiär 14 oktober 1670 på slottet Chambord. Stycket handlar om monsieur Jourdain (spelad av Molière själv) som är en pompös borgare som vill klättra på samhällsstegen. Han tar lektioner i dans, filosofi och fäktning, beställer dyra kläder, kurtiserar en markisinna och insisterar på att hans dotter Lucile skall gifta sig med en adelsman. Men hon är förälskad i den alltför vanlige Cléonte och det kan inte hennes far tåla.
Den listige Cléonte har dock en plan: han klär ut sig till förnäm turk och lurar i den korkade Jourdain att han är son till den turkiske Sultanen. Som sådan friar han till Lucile och lovar att utnämna Jourdain till ”Mamamouchi” i en högtidlig ceremoni i närvaro av Stormuftin (på urpremiären spelad av Lully) varefter Jourdin ska underteckna äktenskapspapperen. Den "turkiska" ceremonin dansas med yviga gester, krumsprång och livlig mimik -- och Jourdain, som tänker på sin kommande upphöjelse till turkisk adelsman, deltar med lika delar ängslan och förtjusning.
...och Ludvig XIV hade hjärtligt roligt åt alltihop.
Konsnärlig ledare: Vincent Dumestre, Le Poème Harmonique.
Iscensättning : Benjamin Lazar
Koreografi: Cécile Roussat
Scenografi: Adeline Caron
Kostymer: Alain Blanchot
Ljus: Christophe Naillet
Se den Monsieur Jourdains dråpliga upphöjelse till "Mamamouchi" i den "turkiska" ceremonin: http://www.youtube.com/watch?v=eGkCSHBGAyg
Del 2: http://www.youtube.com/watch?v=ja6UL6d9y0E
Se den Monsieur Jourdains dråpliga upphöjelse till "Mamamouchi" i den "turkiska" ceremonin: http://www.youtube.com/watch?v=eGkCSHBGAyg
Del 2: http://www.youtube.com/watch?v=ja6UL6d9y0E
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar