Sitcomrepliker

Jenna Elfman och Susan Sullivan i Dharma & Greg.

Vnuk & Luuk

Inte helt aktuellt, det medges, men vad är aktuellt på den här bloggen? Ni såg förstås Anna Vnuks och Kristian Luuks sensuella dans på Melodifestivalen i maj? Den tål att ses igen.

Musiken är Daft Punks suggestiva Make love.

Att Anna Vnuk är en duktig koreograf och dansare visste jag, men att Kristian Luuk hade sådana talanger kände jag inte till…

Vnuk & Luuk: http://www.youtube.com/watch?v=9OKMw2b_pJo

Läs om Anna Vnuk: http://susning.nu/Anna_Vnuk

Längtan till Borstahusen

Den här historien berättades för mig av skånekonstnären Willie Weberg när jag träffade honom i Vitemölla på 50-talet. Jag var bara en tonåring då men jag minns ”Farbror Willie” mycket väl. Willie Weberg (1910 – 1995) hade många bisarra historier med anknytning till Skåne, och berättade dem gärna. Historien är bara en blek rekonstruktion av vad jag minns av det färgstarka originalet, som dessutom var mycket längre. Här är den…

Styrman Karl Persson från Borstahusen norr om Landskrona var trött på livet till sjöss. Han hade seglat kors och tvärs över Atlanten med ett Libertyfartyg, gått genom Panamakanalen, blivit akterseglad i Valparaiso, fått hyra på en tanker, huttrat i det kalla Puerto Montt, rundat Kap Horn, blivit rånad i Cape Town, vunnit i poker i Madras, blivit förälskad i en sulawesiska i Surabaya, slagits i Brisbane, blivit hotad till livet av pirater i Kinesiska sjön, legat sjuk i malaria i Lagos. Listan kunde göras hur lång som helst. Han hade varit till sjöss i två år och inte en enda gång varit ens i närheten av hemmets kust.

Omsider hade han kommit till Shanghai där han en mörk och dyster kväll stegar in på en eländig och ytterligt suspekt hamnkrog full av allehanda existenser från de sju haven. Papperslyktor sprider ett glåmigt sken över den dunkla lokalen. Stämningen är inte direkt trivsam.

Karl Persson slår sig ned, tar sig några järn och blir gradvis alltmer tungsint och rörd till sinnes. Svårt ansatt av hemlängtan går hans tankar till hemmets väna kust och till mor och far och barndomshemmet i Borstahusen. Det var alltför länge sedan han var ”himma”. Tårarna kommer och det börjar skymla för ögonen. Häur sidder en ju helt ena, tänker han. Han reser sig upp, står och svajar en stund medan han tar en överblick av den skumma och rökfyllda lokalen. I denna stund av bitter självömkan vill han ha sällskap. Chansen är ytterst liten men kan här möjligen finnas någon annan som känner precis som jag i detta ögonblick, tänker han, klarar strupen och ryter till:

- Finns här nåugon freåun Borstahusen?

Några tittar förstrött åt hans håll. Plötsligt tittar en mager figur fram ur ett av de mörkaste hörnen och svarar glatt med det skånskaste av uttryck:

- Jau, min liv å kniv! Häur har du en!



Borstahusen: http://www.youtube.com/watch?v=ahyIxSAKC_g

Willie Weberg: http://sv.wikipedia.org/wiki/Willie_Weberg

(Bilden från Wikipedia, © Project Liberty Ship)

Jeanne Moreau

Jag fortsätter på temat franska skådisar. Jag ville visa mer av Jeanne Moreau och då borde jag nog ha valt Jules et Jim från 1962, men jag kunde bara inte motstå hennes charm i visan “Ou vas-tu Mathilde?” Så det fick bli den!

Filmklippet är från 1966 och är lite rörigt, men visan handlar om matroser, hamnar och kärlek, ja ni fattar… Nåt i stil med Melina Mercouris ”Aldrig på en Söndag” från 1960.

Visan är så vitt jag vet inte ur någon spelfilm, men medge att det är något alldeles speciellt med Jeanne Moreau!

Jeanne Moreau sjunger Ou vas-tu Mathilde ?:
http://www.youtube.com/watch?v=2uJXcwlINQI

Höstbild 4

Kylig höstpromenad vid Islingeviken, Lidingö.

Höstbild 3

Höst på Djurgården, Stockholm.

Lointain loin...

Loin de la méchanceté
Loin, très loin.
Loin du vice, du malheur, de la haine,
Qu’on m’emporte loin
très loin
loin
par les navires
par les avions de fer
par les routes de tonnerre.
Je veux être placé loin.
Si loin, dans un pays si étranger
que je ne puisse plus me reconnaître moi-même.
Loin
au pays du loin
du grand, du brûlant, du vibrant
du lointain loin.


J.M.G. Le Clézio:
Le livre des fuites (1969)

Höstbild 2

Glömd är den sommar. Den finns ej längre nu. (Pär Rådström)

http://www.youtube.com/watch?v=GuApRPoeV3o

Delphine Seyrig – Jean-Pierre Léaud

Delphine Seyrig (1932 – 1990), en av Europas mest respekterade skådespelerskor, samarbetade med bl.a. Truffaut, Luis Buñuel (Borgarklassens diskreta charm), Marguerite Duras (India song), Joseph Losey (Ett dockhem) och Alain Resnais (I fjol i Marienbad).

I François Truffauts film Baisers volés (Stulna kyssar) från 1968 har Delphine Seyrig en högst sevärd roll som den milt förföriska Fabienne Tabard. Jean-Pierre Léaud spelar Antoine Doinel, en roll som först dyker upp i Truffauts Les 400 coups (De 400 slagen). I Stulna kyssar har Antoine problem att finna sin plats i livet och tar olika jobb som han dock snart blir sparkad från.
Han har en fästmö, Christine (spelad av Claude Jade), men han intresserar sig också för sin arbetsgivares hustru, Fabienne Tabard.

Intresset är ömsesidigt men det går naturligtvis inte för sig, anser han. Han skriver därför att deras förbindelse måste upphöra och skickar brevet via Paris rörpostsystem. Snabbt och direkt. Därmed har han satt punkt för deras relation. Tror han. Tidigt nästa morgon, medan han ännu ligger till sängs, dyker Madame Tabard upp i hans sovrum och säger att svaret på hans brev är hon själv, här och nu, och aldrig mer. D’accord?

Det är en ganska rolig scen: Antoine ligger i sin säng, med lakanet upp till näsan, och kastar skygga sidoblickar på Mme Tabard som går omkring i rummet och klargör med sin sensuella röst hur de bäst bör avsluta sin relation. Se själv:
http://www.youtube.com/watch?v=YlGiysRDDJA