Och nu till något helt annat. Tid: slutet av femtitalet. Plats: En villa på Bjärehalvön. Scen: Ett lantligt dansparty. Jag var i övre tonåren, liksom de andra gästerna. Jag minns inte hur jag hade hamnat där. God stämning rådde och på skivtallriken snurrade en av dåtidens populäraste partydängor, Lloyd Prices ”Personality”, inställd på repeat:
Cause you got personality,
Walk, personality
Talk, personality
Smile, personality
Charm, personality
Love, personality
Men låten gick inte hem hos alla gästerna. Efter att ha hört den spelas för typ 43:e gången i oavbruten följd fick en av dem nog. Han rev tag i skivan och försvann med den, ut i den skånska sommarnatten. Han kom tillbaka med leriga skor. Tillfrågad om var han hade gjort av den sa han att han hade singlat iväg den i ett närbeläget träsk. Rätt plats för tjatiga låtar, tyckte han.
Lyssna på Personality och döm själv. Tjatig? Träskmässig?
2 kommentarer:
Googlade (!) efter Sten Frykberg och hittade till din gamla blogg. Fann den så spännande att jag klickade hit mig. Tänker fortsätta läsa! tack!
Mira,
Det gläder mig!
Skicka en kommentar