Jag har en intressant liten anteckningsbok i min ägo. Den är från ofredsåren på 1700-talet och har tillhört Ingeborg Fleming af Lais (1657-1725). Jag har skrivit rent den, kommenterat och publicerat den på Internet.
Den lilla boken är ingen dagbok utan snarare en passagejournal med kortfattade noteringar om bröllop, födelser och dödsfall, ingångna avtal om arrenden, anställningar, små barn som tas om hand o.s.v. Avtal och ärenden som inte längre ska bevakas är överstrukna, men fortfarande läsliga.
Hon skriver också om stora himlatecken som kan tänkas förebåda olyckor i denna ofredstid, till exempel om ett ovanligt kraftigt åskväder den 6 mars 17 16 som "...4 timar Widh pas på stog, jorden bäfwade och mången 1000 såm uthe stogo, gretto och jämrade sigh... förmentte att gudz dom wore kommandes". Andra noteringar handlar om pestens härjningar, om dyrtid, missväxt, stora fältslag och viktigare politiska händelser under det stora nordiska kriget och en tid därefter. Hon skriver kortfattat och sakligt. De personliga kommentarerna är få. Ibland avslutas noteringarna med en kort liten bön eller tacksägelse.
Om Karl XII:s död skrev Ingeborg så här:
”1718 den 1 december om Natten emillan 11 och 12, blef wår sallig koning Carl den 12 mädh en stycke kulla till dödz slagen wid fredrikzhall i däth förbanade Nårie”
Alltså: Den 1 december om natten mellan 11 och 12 blev vår salig konung Carl XII med en styckekula till döds slagen vid Fredrikshald i det förbannade Norge. Ingeborg anger att Karl XII dog ett dygn och tre timmar senare än det faktiska datumet, 30 november. Någon, kanske en av hennes söner, har strukit över ordet stycke (kanon) och ändrat till studsare eller musköt.
Du som vill läsa anteckningsboken i sin helhet kan klicka här så kommer du till mina sidor om Ingeborg Fleming. Jag hoppas att du får uppleva samma spänning som jag, då jag första gången mödosamt arbetade mig igenom den lilla boken, och fick ta del av alla dessa händelser och människoöden. Historikern Peter Ullgren har i sin bok om det stora Nordiska kriget använt sig av Ingeborg Flemings anteckningsbok som en av sina källor.
