En mystisk känsla...

Jag hajade till häromdagen när jag var ute och gick. Vad dolde sig bakom träden? Ett periskop? Nån som spionerar? På moi? Ett konstigt linsformigt moln och så dom mystiska K-slingorna. Jag tyckte mig ha upplevt det förut. Närvaro av något utomjordiskt. En UFO-känsla…

Den här bilden kom för mig, ett UFO från filmen ”Världarnas krig”, 1953. Men det var ju bara en lyktstolpe jag hade sett...

Pillevilla

Jag bloggade om ord som Vegelkvarn och Blodyvel tidigare i år. Det handlade om barnspråk. I de flesta familjer finns det ju speciella ord och uttryck som är ”familjeegna”, och ofta är de hämtade just från barnens vokabulär. I vår familj har vi till exempel ordet Pillevi’lla. Det är ett ord för en söm i kläderna som har gått upp, så att man kan stoppa in ett finger där och kittla lite i all familjär vänskaplighet. Nu skall det dock handla om en utomfamiljär Pillevilla.

En gång stod jag och väntade framför en incheckningsdisk, jag tror det var på Paris-Orly. Jag skulle flyga inrikes med Air-Inter till Toulouse. Framför mig i kön stod Juliette Greco, vacker, svartklädd, ouppnåelig. Hon drog en bag på hjul efter sig, medan hon sakta avancerade med långsamma, värdiga steg.

Jag såg att sidsömmen strax under hennes vänstra armhåla hade gått upp och avslöjade en pillevilla på vad en anatom skulle ha benämnt linea axillaris media. Pillevillan var som gjord för att stoppa in en lillfingertopp där. Jag stirrade på det lilla hålet i vilket en hudfärgad yta exponerade sig för omvärlden. Skulle man?

Men det stannade vid att leka med tanken. Je suis gentilhomme. Och hon tillhörde ju inte min närmaste familj, så en sådan frihet kunde man ju inte ta sig.

Men tanken är ju fri. Jag övervägde flera alternativa franska fraser, till exempel: Excusez-moi madame, mais votre robe a un petit trou, précisement ... là. Och just när man sa det skulle man sätta dit lillfingret och vicka lite för att ange exakt var pillevillan var belägen…

… men jag ville inte utsätta mig för att bli fräst åt, örfilad och kallad « salaud! » av Juliette Greco…

Men nu, många år efteråt, tänker jag att det skulle ha varit ett minne för livet. Jag skulle kunna ha berättat: ”Juliette Greco kallade mig salaud en gång. Ni vet, existensialisternas musa, hon som sjöng Jolie Môme, hon gav mig t.o.m. en örfil."

Om jag hade gjort det, vill säga… Pillevillat på Juliette, alltså.

Old Birds, again

Fortsättning: Flygvapenmuseum i Linköping.

Här är en Tp47 Catalina, ett tvåmotorigt sjöräddningsflygplan. Flygvapnet köpte in tre Catalinor från kanadensiska flygvapnet. En av dessa sköts ned av sovjetisk jakt den 16 juni 1952 under spaning efter den försvunna DC 3:an. Från sovjetiskt håll hävdades att Catalinan hade trängt in på sovjetiskt territorium och beskjutit sovjetiskt flyg vid Dagö. En omöjlighet eftersom Catalinan var helt obeväpnad. Kulsprutorna hade monterats bort för att ge plats för radarutrustning, bårar och två platser för läkare eller sjuksköterska.

Ett av flera fynd från den nedskjutna DC-3:an: Resterna av en trådspelare av typ Webster-Chicago som användes för registrering av radiokommunikation. I trådspelare gjordes inspelningen på metalltråd i stället för band som i senare tiders bandspelare. Fråga: Vart tog trådspolen/spolarna vägen? Och hade den kvar någon inspelad kommunikation? Man kan ju undra…

”Röd David”, en SAAB B18B. Planet var ett av åtta B18 från F14 i Halmstad som havererade under en snöstorm den 2 februari 1946. Röd David nödlandade på isen utanför Härnösands hamn och sjönk så småningom. Den bärgades 1979 från havsbotten och restaurerades.

Tråkigt nog är inte alla föremål i montrarna skyltade, utan ligger bara där och mystifierar besökarna. Här känner jag i alla fall igen en liten behändig apparat för maskinchiffrering av Boris Hagelins fabrikat. Systemet (MGB) användes fram till 1970-talet för att kryptera meddelanden.

Färdigbloggat från Flygvapenmuseum för den här gången! Och syftet med mitt inlägg är förstås att du som är flygintresserad absolut ska besöka Flygvapenmuseum i Linköping!

http://www.flygvapenmuseum.se/