Min far, konstnären Reinhold Holtermann, 1899-1960, har bland ett antal andra svenskar, fått en senkommen uppskattning som en pionjär inom svensk experimentfilm. Det sker i den nyutkomna boken A History of Swedish Experimental Film Culture: From Early Animation to Video Art av filmvetarna Lars Gustaf Andersson, John Sundholm och Astrid Söderbergh Widding.
Reinhold Holtermann började filma på 1920-talet och använde en Ciné Kodak 16 mm-kamera, först för att spela in familjefilmer, ibland med en drastisk humor, sedan till att spela in de korta dokumentärerna Trål och Baptistdopet, och experimentfilmerna Arabesk I och Arabesk II. Dessa två senare finns tyvärr inte bevarade. Ofta använde han filmkamera och småbildskamera som anteckningsbok (”Caméra-Stylo”) för filmidéer.
Han påbörjade också en experimentfilm som skulle bygga på August Strindbergs Ett drömspel, där särskilt Strindbergs vision om ”Det växande slottet” fascinerade honom. Han gjorde experiment med repetitiva tagningar av takkonturen av det hus vid Karlaplan i Stockholm där Strindberg bodde 1901 – 1908, för att gestalta hur det strävade uppåt mot skyn. Strindbergs förebild för det växande slottet var ju den nyligen färdigställda Livgardeskasernen vid Lidingövägen vars tak Strindberg på avstånd kunde iaktta från sitt fönster vid Karlaplan och som han ansåg vara var en av Stockholms vackraste byggnader.
Ofta färdigställde min far sina filmer på sin ateljé på Sturegatan 9, men ibland skedde det i hemmet på Värtavägen 8, där han klippte och klistrade med sin enkla apparatur, och sedan visade det färdiga resultatet. Det var högtidsstunder för mig på 1950-talet och han kunde då ibland förklara hur han tänkt. Men för det mesta fick man inte störa.
Min far var som konstnär inte särskilt produktiv på senare år. Han hade mångskiftande intressen som drog honom åt olika håll. Konsten var naturligtvis det primära, men egyptologi och främre orientens historia, anatomi, zoologi, optik, kosmologi hörde till de områden han hade mycket god kännedom om. Han var också intresserad av H.G. Wells och Jules Vernes författarskap.
Från Wells och Verne var steget inte långt till Science Fictionfilmer som han såg med roat intresse. Några av de SF-filmer jag såg tillsammans med min far var 1930-talsfilmerna Buck Rogers och Blixt Gordon som visades som matinéfilmer på femtiotalet på biografen Esplanad, de båda femtiotalsfilmerna Destination Moon och Världarnas krig, och så naturligtvis Resan till Månen av Georges Méliès från 1902. Min far roade sig t.o.m. med att göra en kort trickfilm om en resa till Månen med min då trettonåriga syster Maude och hennes väninna Barbara uppklädda till damiga bitches, föregångarna till Thelma och Louise på flykt undan rättvisan. De skjuter en vaktpost, stjäl ett rymdskepp och landar på Månen där de får användning för sina strålpistoler mot de groteska månvarelserna som kan göra sig osynliga i en handvändning. Flickorna tvingas fly också från Månen och styr kurs mot Mars och okända öden.
Min far var en klassiskt bildad man med en romantisk, Jules Verne-artad, syn på tekniken. Han var ingen tekniker och ville inte investera i modernare filmteknisk apparatur. Det fick räcka med den enkla teknik han använde sig av. Han saknade t.o.m. klippbord och använde bara projektor och skarvapparat när han redigerade. Han såg nog sitt filmande som ett kompletterande verktyg till sitt konstnärskap, ibland som ett experimenterande med rörlig konst.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Reinhold_Holtermann
