fredag 11 december 2009

Innan Fältöversten fanns...

Fältöversten – bostadskvarteret och gallerian på Östermalm i Stockholm - byggdes på 70-talet. Idag anser sig "Fältan" vara "det självklara shoppingalternativet med ett 60-tal butiker restauranger, systembolag, bank och bibliotek i en inspirerande och modern miljö”.

Men innan Fältan blev till och stod där som en monumental koloss fanns där något som inte var särskilt inspirerande eller modernt. Det var Kåkstaden, eller rätt och slätt Gropen. Den hade funnits där sedan urminnes tider och bestod av ett gytter av skjul och vedtravar, en bilverkstad, ett åkeri, en bensinstation, ett tomfatslager och några småverkstäder. Detta virrvarr fyllde upp hela det trekantiga, nedsänkta området som begränsades av Erik Dahlbergsallén, Valhallavägen och Värtavägen. Alltihop omgavs av ett rödmålat plank vilket gav gyttret en mer enhetlig look utifrån sett. Åren 1948-1958 kunde jag ur ett fågelperspektiv dagligen observera en hel del av vad som hände därnere.

Från mitt fönster på Värtavägen 10 kunde jag se en skylt med texten "Abrahamssons Åkeri - Orderkontor" och en annan längre bort: "Östermalms Skrotlager". Det fanns också reklamskyltar för diverse exotiska oljefabrikat, "Gargoyle" och "Pennzoil" t.ex, eller "Soudométal" för någon belgisk tillverkare av svetsprodukter med samma namn.

Det var en livlig trafik i Kåkstaden. "Alex. Zadlers Tomfat" stod det på några av lastbilarna. Och ibland kunde man också se en äldre gentleman med en gammal nordsvensk häst och flakvagn som tycktes ha Kåkstaden som bas för sin verksamhet. Hela dagen var det liv och rörelse. Det dundrade när tomfaten lastades av, bilar körde av och an med osynkade växellådor, och över alltihop hördes det vinande ljudet av en cirkelkapsåg som sågade ved hos vedgubbarna, två trivsamma herrar som sålde ved i ett litet krypin, där de också hade en remdriven maskin som klöv veden som de sedan stoppade i säckar och sålde. Katter jagade råttor bland vedtravarna. Och hundar skällde upprört på katterna.

Emellanåt kunde man se äldre original långsamt vingla sig fram till nedfarten vid Värtavägen, kraftigt lutande åt det ena eller andra hållet. Ibland stod de och höll sig i det rödmålade planket för att hitta en fast punkt i en snurrande värld innan de letade upp krypin där de kunde ta igen sig. Kåkstaden var ingen idyll, men bättre än sitt rykte.

Vad var det för speciellt som tilldrog sig min uppmärksamhet den här dagen när jag tog bilden, jag tror det var våren 1953? Bara tre män som stod på taket till ett av skjulen (mitten av bilden). Mer behövdes inte för att en 13-åring skulle ta en bild med sin Agfa Isolette 6x6. För mig var i alla fall Kåkstaden en inspirerande miljö.

(Överfört från min tidigare blogg).

Foto: © Sten Holtermann 2010

fredag 20 november 2009

“Rock-rock-rock-the-maca-macaphone…”

Lite bloggpausmusik: Bomfunk MC’s ”Freestyler”, megahiten från 1999: http://www.youtube.com/watch?v=71ICco_C2GQ

lördag 14 november 2009

Entomologiska morgonfunderingar

Jag står i badrummet och iakttar ett litet punktformat kryp, en medlem av ordningen Coleoptera, som spatserar på badrumsvågen. Jag följer den millimeterstora insektens spikraka väg över den blanka, vitlackerade ovansidan. Plötsligt stannar krypet, helt opåkallat, tvärvänder och traskar åt andra hållet, lika spikrakt målmedvetet som förut.

Varför beslöt krypet att vända om? Var det för att den blanka, vita ytan plötsligt föreföll så kal och ödslig? Att han, ett svart kryp på en vit yta, kände sig så utsatt? Drabbades han måhända plötsligt av en agorafobisk attack? Eller var det helt enkelt för att han insåg att det fanns mer matnyttigt att hämta i klinkerfogarna än på badrumsvågen? Som till exempel tvålrester och sånt.

Hur uppstår en tanke i någon av ett millimeterstort kryps tre hjärnlober? Är småkryp överhuvudtaget kapabla att tänka medvetna tankar?

Jag blev stående i mina funderingar, med tandborsten i handen. I folksagor berättas det om människor som kan förstå fåglalåt. Och det finns horse whisperers.

Men att läsa skalbaggstankar – forget it…

lördag 7 november 2009

Flamma stolt mot dunkla skyar!

Hittade den här annonsen i seriemagasinet Veckans Äventyr, årgång 1942: Låt den klämmiga Stålmans-vimpeln vaja från sportstugan!

Var folk knasigare på den tiden? Eller "klämmigare"? Stålmansvimpeln vajandes från sportstugans tak. Jag kan se det för mig...

onsdag 21 oktober 2009

Nostalgisk flygtur i tunna

Jag flyger en J29 ”Flygande Tunna” nuförtiden, ett svenskt jaktplan från det kalla krigets dagar. Det vill säga, jag flyger den i Microsofts flygsimulator, inte en riktig J29:a. Denna simulerade Tunna uppför sig ganska behagligt, med god roderharmoni och har inte de problem vid sidvindslandningar som den verkliga J29:an hade. Och om man skulle krascha, så är det bara att välja ”Reset flight” så är man igång igen, som om inget hade hänt.

När jag började min simulerade flygning från Barkarby i morse, i gråmulet väder, gick mina tankar tillbaka till sommaren 1953 då jag såg en J29:a på nära håll första gången, i Kungsträdgården av alla platser. Den stod där, skinande blank, inhägnad och bevakad av en vakt från flygvapnet, som ett led i festligheterna i samband med Stockholms 700-årsjubileum.

Den var vårt modernaste jaktplan på den tiden, vårt andra svenskbyggda ”reajaktplan” (jetplan). Jag, som 13-årig flygnörd, ställde några barnsliga frågor till vakten.

Hur fort går den?

Det är hemligt.

Vad är den gjord av för metall?

Dural.

Är det kulsprutor i nosen?

Nä, det är 20 mm automatkanoner.


Sedan var det nästa lilla killes tur att ställa frågor.


J29 Gul Petter i Microsoft Flight Simulator 9



En J29:a "på lågan" över Stockholm.


Gul Rudolf, den enda flygande J29:a som finns kvar: http://www.youtube.com/watch?v=N2bn6dIMyW4&feature=related

fredag 9 oktober 2009

Centre Pompidou

Kreativ och inspirerande filmsnutt om Centre Pompidou i Paris gjord av några elever från Manchester School of Architecture.

http://www.youtube.com/watch?v=eqSelsaGPuY&feature=fvw

torsdag 24 september 2009

Antioxidanter

Broccoli (Wikipedia)

Det var då ett fasligt tjat om antioxidanterna i VitaePro… Ja, ni har väl sett den ideligen återkommande TV-reklamen, där kända och okända människor lovprisar VitaePro?

VitaePro sägs bidra till "god muskelfunktion, stärka huden inifrån, skydda mot UV-strålning, skydda gula fläcken i ögat, stärka kroppens naturliga försvar, ge styrka och uthållighet, dämpa rynkor och gör att huden känns frisk."

För bra för att vara sant? Överdrift? Nonsens? Får man inte i sig tillräckligt med antioxidanter genom att äta t.ex. Broccoli? Läs vad några kritiska bloggare skriver:

http://medvetenskap.wordpress.com/2009/01/28/vitaepro-vilseledande-marknadsforing/

http://blog.tjomlid.com/?p=565

tisdag 15 september 2009

Nu ska vi upp, upp, upp…

Segelflygning på Motala flygfält (Skärstad). En Piper Pawnee drar upp en Cirrus.

fredag 11 september 2009

tisdag 1 september 2009

En kul och lite udda tjej...

Du kom ofta för sent till seminarierna. Och ibland kom du inte alls. Men när du någon gång kom, med din virkade gula axelremskasse och famnen full av böcker som du hela tiden höll på att tappa i golvet, hälsades du alltid med jubel. Du verkade inte ta någon större notis om jublet. Bara slängde dig ned på din plats och bredde ut dina tillhörigheter.

Vi visste inte så mycket om dig, men vi tyckte att du var en kul och lite udda tjej.

Jag förstod inte hur det var fatt. Eller att man borde oroa sig. Något, bara ett par ord, kunde kanske ha hindrat dig. Nu finns du inte mer. Men i mitt minne lever du.