Minnen från morgondagen

Keith Jarrett: Memories of Tomorrow.

http://www.youtube.com/watch?v=lNfP3_KoVJU

Effektiv Mojo

Jag skrev om Lloyd Prices ”Personality” nyss. En annan låt från samma tid var ”Got my Mojo workin’ ” med Muddy Waters. Jag föredrar dock Jimmy Smiths version från 1965-66, mycket tack vare den högre svängfaktorn. En floor filler, helt enkelt.

Jaha, och vad är nu en Mojo för nåt? Som han har fått att fungera. Jo, enligt Afrikansk-Amerikansk folktro, Hoodoo, är det en tygpåse fylld med ett noga utvalt sortiment av esoteriska föremål som ger innehavaren en precist inriktad magisk makt över liv, död, rikedom eller kärlek beroende på den exakta avvägningen av innehållet.

Enligt texten har Jimmy Smith testat sin Mojo-påse i New York City med god verkan och nu vill han få till det med sin tjej med hjälp av nämnda påse. Om man inte gör intryck på annat sätt kan en mojo göra jobbet, kanske, som last resort. Men, hursomhelst, en bra låt är det i alla fall J:

Got my mojo working baby, and I'm goin' to try it on you

Woah yeah
I got my mojo working baby, and I'm goin' to try it out on you
Woah yeah
Well I tried it in New York City
Oh, now I'm goin' to try it on you
Woah yeah

Här är Jimmy Smiths “Mojo”:
http://www.youtube.com/watch?v=MyamD4KRmW8

Anita O’Day – the Queen of Be-bop

För ”hundra år sedan” såg jag Jazz on a Summer’s Day, en utomordentlig dokumentär som spelades in på Newportfestivalen 1958, och jag fastnade direkt för jazzsångerskan Anita O’Day som var mycket elegant i chic klänning, matchande hatt och vita handskar. Hon sjöng bl.a. Sweet Georgia Brown. Det är en film jag gärna skulle se om, inte bara för Anitas skull, naturligtvis.

Men det var på Youtube som jag hittade det här superfina klippet från en TV-sänd jazzkonsert i Japan med Anita och ett japanskt storband. Här står hon på toppen av sin karriär när hon sjunger Four Brothers.

Låten skrevs ursprungligen 1947 av Jimmy Giuffre för Woody Hermans storband och det är främst saxsektionen som bär melodin. Men i sin version tar Anita över de fyra saxofonernas roll med sin altröst och suveräna scat song. Hon har total kontroll över allt -- rösten, rytmen, orkestern, TV-mediet -- och inte minst sitt självsäkra och ledigt spralliga framträdande. Hon stortrivs helt enkelt i rollen som vokal saxofonsektion. Four Brothers är bland det bästa hon har gjort. Vad tycker du?

Se själv: http://www.youtube.com/watch?v=-XvnGEdw3Lk&feature=related


Anita O’Day (1919-2006) i chic blåsa och hatt på Newportfestivalen 1958.

Cool Jazz

Chet Baker (1929-1988) och hans musik var jag mycket intresserad av på 50-talet och början av 60-talet, innan han definitivt gick in i heroindimman. Vilken känslig musiker han ändå var, både instrumentalt och sångligt! Han var en idol av James Deans dimensioner, tyckte man på den tiden.

Han föddes i Yale, Oklahoma och började sin musikaliska karriär i en kyrkokör. Hans far var en professionell gitarrist som tidigt intresserade honom för trombon och trumpet. Chet kom senare att spela med Stan Getz, Charlie Parker och Gerry Mulligan, som också var bland mina favoriter på 50- och 60-talet. Ibland lyssnar jag på dem fortfarande.

Chet kämpade med knarket hela sitt liv, och lyckades faktiskt ta sig upp och göra en come-back i Europa, men dog till sist i Holland 1988 efter att ha störtat från sitt hotellfönster.

I går sökte jag upp mina mina jazzfavoriter på Youtube, däribland just Chet Baker, ett av de ledande namnen inom cool jazz som han var. Hör honom här i ”I fall in love to easily”: http://www.youtube.com/watch?v=3zrSoHgAAWo